Lägeskontroll del 1
Självkänsla och personlig styrka
När jag utsattes för övergrepp blev mina gränser överskridna, min rätt att säga nej och min känsla av kontroll förnekades mig. Jag var maktlös. Övergreppen förödmjukade och förmedlade budskapet att jag nästan var värdelös. Pappa sa att det ”vi” gjorde var en hemlighet mellan han och mig vilket gjorde att min verklighet förnekades och trodde på allvar att jag inte var värd bättre omvårdnad, tillslut tänkte jag att jag nog förtjänar detta.
Jag vågade inte berätta för någon pågrund av skamen, för skam, det kände jag, dagligen. Jag var liten och ville berätta men, det var ”våran” hemlis och jag tänkte ju att pappa blir besviken på mig om jag avslöjar den, även om jag i varenda cell av min kropp och knopp kände att det var fel det han gjorde emot mig.
Vart befinner jag mig nu?
- Upplever du att någonting är fel djupt inom dig? Som om människor skulle lämna dig ifall om det verkligen skulle lära känna dig? – JA, Ja, ja.
- Har du svårt att ta hand om och sköta dig själv? Tillåter du dig att vara lycklig? – Ja och Nej, inga längre stunder, max några veckor åt gången innan ångestklumpen slår till.
- Har du svårt för att känna dig motiverad, blir du ofta handlingsförlamad? – Ganska så. Jag kan bli motiverad till tusen, sen sjunker motivationen lika snabbt och jag står handlingsförlamad och förstår ingenting.
- Är du rädd för att lyckas? Oja!
- Kan du genomföra det du har planerat? Jodå, men bara de mindre projekt som jag planerar, aldrig några större, mer viktiga projekt. Jag tror dock att här håller det på att ske en positiv förändring.
- Känner du att du måste vara perfekt? Självklart, till 100% Är det så att man inte måste vara perfekt till 100% jämt? Min värld är ju verkligen upp och ner i bland.
Känslor
Som barn tilläts inte jag att uppleva hela skräcken, smärtan och vreden. Ångesten kunde ha blivit förödande. Hur skulle jag ha klarat matten tillsammans med mina kamrater om jag känt min smärtas djup? Och hur kunde jag ha drömt om att mörda min far, när jag var beroende av honom som familjemedlem. Eftersom min oskuldsfulla kärlek och tillit blev svikna och förråda lärde jag mig att inte lita på dessa känslor. Eftersom att jag inte kunde välja känslor jag ville förtränga, förträngde jag helt enkelt alla känslor.
Vart befinner jag mig nu?
- Kan du uppleva dina känslor? Kan du se skillnaden mellan dem? Nja, jobbiga känslor blir extremt jobbiga och att se skillnaden mellan de negativa känslorna är jag väldigt dålig på. De flesta negativa känslor blandas ihop till ett stort virrvar och jag försöker hitta någon eller något att lägga alla känslorna på för att kunna fokusera i virrvarret. Är det lättare känslor är det inga problem dock. Positiva och glada känslor kan jag hantera, en kortare stund.
- Har du svårt att uttrycka dina känslor? Ja, riktiga känslor har jag svårt att uttrycka. Jag har alltid trott att jag kan uttrycka känsla genom att jag aldrig har problem med att säga vad jag känner. Men det jag gör egentligen är att säga vad jag tror andra förväntas att jag ska säga och att säga vad jag förväntas säga är jag en mästare på. Detta händer per automatik för mig. Jag tänker inte ens på det. Det jag säger å andra sidan är av välmening och det jag säger det menar jag.
-
Känner du dig ofta förvirrad? Ganska så.
-
Upplever du ett brett spektrum av känslor eller bara några få? Jag vet faktiskt inte. Jag är så dålig på att tyda mina verkliga, äkta känslor så, jag vet inte.
Nästa gång kommer det att handla om min kropp, närhet och sexualitet.
Gonatt!