Trött

En av mina största rädslor som uppstod i och med separationen var min ekonomi. Innan jag blev tillsammans med min före detta, tog jag inte hand om min ekonomi så bra, alls. Faktum är att jag inte tog hand om den alls och fick en betalningsanmärkning. Det var det bästa som kunde hända där och då men har varit lite av en skamfläck för mig.

Den var min referenspunkt att förhålla mig till vad gäller ekonomi och att ta hand om den själv. Så, jag var rädd och orolig för hur det skulle gå, speciellt med tanke på att jag hade en flytt att bekosta (ny säng, ny soffa, städprylar etc), två boenden och bil/ar att betala på och ingen säker inkomst att tala om. Jag fick med mig ett lite pengar från ett sparkonto samt att jag sålt en cykel, de pengarna är varför jag klarar mig och har klarat mig, än så länge.

De flesta förstår vilken tyngd en oro över ekonomi kan vara och till det lägger jag på en separation, inte bara från min före detta, utan även våra gemensamma vänner och hans familj som var min familj. Det är en sorg, som jag fortfarande känner mig väldigt ledsen över.

Förutom oro för ekonomin och sorg över att ha förlorat människor jag älskar, har jag levt i en lägenhet utan dusch, toalett eller vatten, på grund av stambyte och MÄNniskor som röjt in och ut precis närsomhelst från 07 på morgonen. Min historia med detta kan göras lång så har nöjer mig med att jag levt i lite av en misär sen april.

Förutom oro för ekonomin, sorg och separation, misär i lägenhet, har jag lärt mig ett helt nytt jobb samt studerat och fortsatt gå i terapi och föreläst. Det har tagit energi, minst sagt.

Jag är mitt lyckligaste jag som blivande fru Nilsson, men jag är också så fantastiskt trött och, känner mig rätt ensam faktiskt. Bara för att jag är lycklig betyder inte att det är det enda jag känner.

Söderhamn är inte den stad den en gång var. Jag flyttar om ca tre månader så jag får hålla ut tills dess.

Jag gör det, för att jag är en jävel på att överleva.