Mardrömmar

Så bestämde du dig för att penetrera mig igen, ditt avskum till människa. Jag vill vara färdig med dig. Jag älskar dig, pappa, men jag vill känna ingenting för dig. När jag drömmer om dig påminns jag att jag aldrig kommer att bli helt fri från de sexuella övergreppen du utsatte mig för.

I natt var jag tillbaka till en av vad misstänker är en av dina favorit-tillfällen, den där jag låg vänd mot väggen och låtsas sova så att du hade fri tillgång till min kropp att förlusta dig på.

Historien upprepar sig själv, fast jag i dag är 37 år. Som att jag inte kan värja mig ifrån dig. Har jag inte tänk på dig på ett tag, ser du till att jag drömmer om dig. Jag är en smart tjej och fattar att det är mitt undermedvetna som håller på att jiddra med mig, men fan.

Jag kan inte skaka av mig mardrömmar om dig, det går inte. Jag är fast, där. Liten som försöker överleva alla stora känslor.

Jag talar om för mig själv att det inte är på riktigt, inte längre. Men jag bär med mig tyngden över bröstet jag kände då, svårigheter att andas, med tanke på att jag höll andan, illamående och allmän förvirring och som då, sluter jag mig mot min omvärld, för att överleva.

Jag ska kämpa hårt för att du inte ska få hela min dag. Tro mig.

Du äger inte mig längre.