Hej,
Anneli Nilsson heter jag och bor på Söder i Stockholm. Jag kommer från Västernorrland, Sundsvall där jag är mestadels uppvuxen. Jag jobbar statligt och smider planer för framtiden.
Är du intresserad av mig som föreläsare, kan du istället klicka här.
Som person är jag karismatisk, envis, stark, intelligent, charmig, varm, ödmjuk, snäll, respektfull och har en hel drös med humor, självinsikt och är en väldigt ärlig människa. Jag är gift med Joakim och tillsammans har vi Erik, vår lilla bebis som i skrivande stund är 7 månader.
Jag har författardrömmar samt drömmar om bland annat att utföra en svensk klassiker och/eller delta i swinruntävlingen Ö till Ö
Jag blev utsatt för sexuella övergrepp av min pappa som barn och jag var tyst i många år, inte längre. Jag vill med min historia, vara en tröst, en väckarklocka, ett stöd och kanske en annans styrka. Att prata om det är en förövares värsta mardröm och jag har för avsikt att aldrig mer vara tyst. Pappa är dömd i hovrätten men aldrig erkänt.
Jag lindar inte mina ord och känslor i bomull i denna blogg. Det jag känner, när jag känner kommer jag också att uttrycka. Denna bloggen kommer att vara mitt rum, där jag betyder mest av allt i hela världen.
För lite mer bilder och andra tankar och känslor av mig kan ni besöka min Instagram eller på min sida på Facebook.
Ta hand om dig!
Jag det.hemskt vara utsatt för sexuella övergrepp alla slag. Jag varit utsatt av mina föräldrar ej samtidigt. Min pappa var våldsam o agressiv med mamma var annat sätt. Var från var under 3 år till jag var 21 år. Jag var så van o dissocition rädda mig. Det olika hur räddar sig. Vet nu över 50 år att haft did genom den här överlevt. Att tillbaka när var 40 år genom då båda föräldrarna dött. Kämpat att förstå mig själv att fixat saker. Är nu sjukskriven för allt brast. Har har utbildning o jobb men allt varit svårt. Haft tur ha fin man o barn.Men sorg hjärtat de påverkas min dissociation nu de vuxna.Sexuella övergrepp påverkar nästa generation om inte får terapi. Har haft terapi 8 år men brottas av skammen av det hände. Det bra att du pratar om sexuella övergrepp det behövs. Det värsta är psykiska att leva dission o overklighetskänslor av alla slag i te veta vem är o flashback. Jag hoppas du pratar psykiska. Vi alla olika knep överleva did, sova eller skära sig inget ändras lik. Jag hoppas du fått bra terapi. Fast terapi länge vet att aldrig kommer bli hel o vet inte pskiatrin tröttnar på mig. Hoppas du terapi är gör orkar leva o rätt terapi kan dissociation o trauma. LYCKA TILL MED FÖRELÄSNINGARNA O LIVET.
en försöker leva för måste vissa vuxna barn livet är värt det