Jag har ett problem, en skam att berätta om. Det handlar om att synas. Jag delar med mig av mig själv, öppet för er att läsa, döma, ogilla, uppskatta, älska, hata, behöva, gilla och så vidare och, jag gör det så gärna.
Det är mitt liv, min uppväxt, min skam, min ångest, mina depressioner, mina svårigheter och mina svagheter som jag delar med mig av, det är verkligen utmanande att visa upp sig själv på det här viset.
De sexuella övergreppen jag pratar om, de gör ont, men, varje gång jag berättar om dem blir jag mer övertygad om att samhället behöver det. Jag får betala med smärta men utdelningen är så mycket större än mig.
Min rädsla för att synas handlar mest om att Du ska bli trött på att se mig. Less på mig. Less på mina ord och det gör att jag på förhand skäms.
Men vet Du?
Jag borde synas, ännu mer, för att, med min hjälp lyfter vi bort tabun kring att prata om sexuella övergrepp. Så, istället för att vilja springa åt andra hållet när jag syns här och där, ska jag vara stolt över mig själv och se på all bra jag faktiskt gör.
Jag är en eldig själ och ska inte släcka mig själv.