Fan heller

Lägeskontroll, del 1

I boken skriver dom att de långsiktiga effekterna av sexuella övergrepp emot barn kan vara så ogripbara att det kan vara svårt för mig att att fastställa exakt hur övergreppen har påverkat mig. Det står också att det kan genomsyra i allt som tillexempel min självkänsla, mina nära relationer, min sexualitet, mitt arbetsliv och min hälsa, fysiskt och psykiskt.

Lite längre ner står det att många överlevare har varit så upptagna med att just överleva och har därför inte lagt märke till hur de har blivit skadade av övergreppen. Ännu längre ner nämner dom att om ett barns avslöjande bemöts med medkänsla och effektivt ingripande börjar läkningen omedelbart. Jag tror även att ett erkännande från förövaren ingår här.

Mitt avslöjande bemöttes till en början med medkänsla och effektivt ingripande – men där stannade det och blev bara galet. Pappa fick åtta månader i fängelset men har aldrig erkänt något. Den första som tog mitt förhör, samma natt som det uppdagades,” hon den där” poliskvinnan svek mig hon när hon ”gick över” på pappas sida. Jag vill nämna att min mamma har alltid stått vid min sida till 100% från första sekund när allt startade.

Mycket av detta som står ovan ger mig sådana aggressiva känslor och jag blir djupt besviken på barn- och ungdompsykiatrin. Jag har för i helvete tvingats (fram till att jag var 18år tvingades jag) & valt att gå i terapi från det att pappa blev anmäld till att jag var 24år cirka. Varför är det ingen av dessa personer till psykologer, terapeuter, behandligsassistenter och läkare som kunde nämna detta för mig? Ska det verkligen behöva gå så här många år innan jag faktiskt förstår att min självkänsla, min hälsa och mina nära relationer kan komma att bli svåra pågrund av övergreppen, jag har ju gått omkring i så många år och trott att jag är en omöjlig människa.

Jag är inte dum, jag har haft mina aningar, men jag har också alltid tänkt ”jag kan inte skylla i från mig på min trista uppväxt – ta ansvar för i helvete” Just nu är jag arg, ledsen och besviken. Fortfarande vill jag inte ”skylla ifrån mig” och tänker att kanske är det så att alla dessa människor som har försökt behandlat mig har gjort det efter sina egna ”mallar” och utbildning. Det är inte deras fel. Men fan heller! Det är i allafall inte mitt fel heller, jag var ett barn, dom vuxna.

Så det så!