Överviktsoperation

Hej, jag heter Anneli och jag ska göra en överviktsoperation i höst/vinter. Jag förespråkar att släppa skammen och får då ibland fråga om jag känner skam över något och självklart gör jag det. Detta med överviktsoperation är en sån sak jag känner skam över.

Jag känner skam över mina tankar och känslor jag har kring det. Jag har känt mig maktlös över min viktuppgång. Det gör mig så djupt ledsen över att jag har (och har haft) så lite omtanke för mitt fysiska välmående.

Jag börjar som smått att förstå mitt varför, tillsammans med min psykolog, men ämnet gör ont och är svårt att prata om, det är infekterat och så fort vi närmar oss det kastar jag ut hela min arsenal av försvar. Eftersom att min psykolog är den bästa i värden, låter han mig lämna ämnet när jag gör så eftersom att jag uppenbart inte är där ännu. Att gräva i saker jag inte redo för är i sig ett övergrepp.

Jag berättar för er om min operation för att jag behöver släppa skammen om det. Det kommer att påverka alla de omkring mig eftersom att förändringen börjar NU, inte efter operationen.

Jag kan inte låta skammen gro inom mig något mer. Frågan om jag ska göra överviktsoperation har cirkulerat i mina tankar i flera år, minst en gång i månaden mer intensivt. Jag har gått upp och varit oförmögen att fatta beslutet, för att ”vad ska alla säga, hur ska jag kunna stå för det ingreppet som hälsocoach, som alltid sagt ”våga vägra operation”, kan själv…”. Jag har låtit skammen styra mitt välmående alldeles för länge.

Jag tänker att operation är ett form av övergrepp mot min kropp, som jag uppenbart jobbar hårt för att hålla stor, för att det är något i mig som inte är redo att tas om hand. Dock är inte operationen en lösning på något, det är ett hjälpmedel. Jag jobbar intensivt i min terapi, med mig själv och jag är i ständig utveckling. Det är min största övertygelse att jag kommer fortsätta göra min livsstilsförändring med hjälp av mig själv, min psykolog, operation och mina nära och kära.

Nej, jag behöver inga råd om viktnedgång. Jag har jojo-bantat i större delen av mitt liv med hjälp av överviktmedicin (xenical), olika dieter (ja lchf också), ”mitt nya liv börjar på måndag”, lifesum-kontroll, träningsschema, PT, kostschema och så vidare. Jag har alltså inga problem att gå ner i vikt när jag väl lägger manken till. Jag har problem att hålla i det för resten av mitt liv och nu är jag så tung att jag är fysiskt begränsad.

* snälla respektera mitt beslut, för det var inte lätt att ta. Ett av de svåraste besluten jag fattat faktiskt. 

Nej, jag har inte bestämt mig för vilken operation jag ska göra. Jag ska delta i en forskning så varken jag eller kirurgerna vet vilken operation det blir fören jag ligger sövd på operationsbordet.

Ja, det finns många som har olika bra och dåliga erfarenheter av de olika operationerna, jag väljer att lita mest av allt på de läkare som gjort dessa operationer i en mängd år- det finns ingenting som visar på att de ena är bättre en det andra. – därför deltar jag i forskningen.

Ja, jag vet att en operation är förenat med livsfara. Jag väljer dock livet genom att göra en operation.

Jag önskar mest av allt, påhejningar, glada tillrop och en massa ”you go girl”- för att denna förändring jag kommer att göra är jag fullkomligt livrädd för. Ni får följa med mig på hela min resa; släpp skammen innehåller olika delar.

Tack för din tid.