Ångest

Hur ser ett ansikte med ångest ut? Jag skriver och pratar om skam, att skam är ett satans otyg som jag vill skrämma iväg, som jag vill lyfta till ljuset. För det ska ni veta: skammen är mörkskygg och trivs bäst i det dolda, tysta.

Där kan den ligga och frodas medan vi bäddar in den i olika förklaringar, med olika skydd. Ju längre den får ligga där djupt i oss, desto svårare blir det för oss att lyfta upp den eftersom att vi måste gräva oss igenom herrejösses många lager och det är för mycket jobb.

Skammen är smart så, gömmer sig under skiten för att den fattar att vi inte orkar eller vågar plocka upp den. Hur många av er bär på skam? (Du behöver inte svara, jag vet att det är tufft.)

Jag skriver det här med en viss oro; jag ska ut på arbetsmarknaden igen, kommer min nya potentiella chef se detta? Kommer hen att se bortom den del av mig som är aktiv just i detta nu; ångesten? Kommer hen att fatta vilket kraftpaket jag är? Vilken stark, intelligent, varm och fin medarbetare och kollega jag är?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag vill inte hålla tillbaka mig själv något mer. Skammen har tagit av mig för mycket i för många år redan. Jag säger #släppskammen och förlorar jag ett potentiellt jobb för detta- så vinner jag i slutändan.

Tack för ordet, dela vidare så fler kan släppa skammen, med mig.

(För dig chef som istället blir nyfiken på mig- hojta till vettja!)