Skadlig tystnad och modet att prata

Tystnaden är så oerhört skadlig och i dag gör den bara ont. Själv mins jag att jag tänkte “jag kan ju inte säga något, alla älskar min pappa, jag älskar min pappa: vad ska hända med honom och alla andra i hans liv om de visste vad han gjorde med/framför mig. Nej, det är vår hemlis, bäst att hålla tyst, ingen verkar märka vad som pågår och jag älskar min pappa och han älskar mig- “bara lite för mycket.

Elaine skriver i henne blogg ”Det var precis så min pappas familj gjorde med mig. ”Det blir så genant för familjen, måste du prata om detta. Du oroar bara andra i onödan. Vad ska folk tro om oss”. Och där satt jag hela min barndom, sexuellt utnyttjad och tyst på begäran av en familj som tyckte att integritet och sånt var så besvärligt att ta upp. Aldrig tänkte de att det var besvärligt för ett barn att bli sexuellt utnyttjad. Det är därför vissa reaktioner som jag hör att föräldrar får från förskolor gör så ont och jag vet att alla överlevare av sexuella övergrepp tar dessa personligt. Tystnaden likaså. ”

Ja, jag tar det personligt, mer och mer personligt. Föräldrar och andra vuxna som reagerar “nej ursh, jag vill inte ens tänka på det, det är så hemskt” Men jaaaaaaaa vill jag skrika tillbaka det ÄR hemskt- tänk på det, agera på det- gör någonting annat än att blunda och låtsas som att det inte existerar!

Än så länge har jag inte riktigt modet att ta dessa diskussioner ansikte mot ansikte, inte den där jag svarar upp för barnen offentligt. Modet räcker till att informera, utbilda och dela min erfarenhet. Men dit och inte längre. Inte än, men jag kommer dit, var så säker.
Svårigheten ligger i att ta emot alla som hyllar mig för min styrka, för mitt mod, för min förmåga att fånga och gripa tag i människors empati och hjärta.

Jag kommer att behöva lära mig att ta emot det och jag kommer att göra det, i sinom tid, när jag är mogen. Till dess, tänker jag prata, dela med mig, vara lite obekväm till och från- för tänk om det fanns vuxna i min värld som vore lite obekväm till och från, då kanske jag hade sluppit en massa obehag!  Jag lovar att jag som barn hade uppskattat din “obehaglighet” mycket mer än din tystnad.

Jag fattar att alla inte förstår problemen som kan uppstå hos barn som blir utnyttjade sexuellt, men vi blir skadade, sårade och ledsna mer eller mindre på olika sätt. Ulf (min psykolog) är imponerad över att jag har klarat mig så bra i livet trots allt, på det praktiska planet det vill säga, jag har överlevt. Men, på det känslomässiga planet är jag en katastrof, som en baby som precis lärt sig att man kan få närhet och kärlek om man visar behovet: ja, det är på den nivån och det är flera nivåer bättre än för två år sen.

Även om du kan ha svårt att förstå oss och barnen som blir och har blivit utnyttjade är jag rätt säker att många av er kan förstå att det är fel förgripa på sig barn och gör du det kan du också hjälpa genom att sprida kunskap och fakta. Du gör det genom att:

Att sprida ovan skadar INGEN förutom att vi möjligtvis försvårar det för pedofiler och andra sexualförbrukare!

 

Published by Släpp Skammen

Jag blev utsatt för sexuella övergrepp av en närstående som barn och jag var tyst i många år, inte längre. Jag vill med min historia, vara en tröst, en väckarklocka, ett stöd och kanske en annans styrka. Att prata om det är en förövares värsta mardröm och jag har för avsikt att aldrig mer vara tyst. Skammen skall släppas och vi gör det tillsammans.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: