Vi pratar om det

Jag säger att jag vill jobba för barnens rätt att inte bli utnyttjad sexuellt när jag blir stor, det är mitt kall, exakt hur det kommer att te sig vet jag inte än, flera års studier väntar först. Under tiden vill jag hålla mina föreläsningar (och kanske workshops?) för att belysa problematiken vi har i samhället i dag.

Det är för många barn som utsätts för sexuella övergrepp. En stor anledning till det tror jag är för att vi är otroligt dålig på att prata om det och tystnad är en förövares bästa vän. Barn är lojala sina nära och vuxna utanför ”vill inte lägga sig i” andras angelägenheter (vuxna sätter sina egon föra barns liv). Ja, jag är hård, men jag känner att vi behöver attackera denna problematik från alla håll och kanter.

Jag vet att det finns många, många fantastiska anställda inom skolan och andra instanser barn vistas i som önskar mer utbildning om detta samt mer tid för att motverka detta, för att se, upptäcka, och anmäla, ”men det finns inte tid, pengar eller resurser”. Som att barnen INTE vore samhällets framtid. Eh.

Jag vill göra det svårare för vuxna att förgripa sig på barnen och jag kommer att göra allt i min makt för era barn ska skonas, jag vill nå en punkt där alla vuxna känner samma självklarhet i detta som jag gör. Detta gör jag genom att öppna mig för er. Berätta hur det var för mig. Hur sveket från vuxna och samhället har satt djupa, djupa sår i mig.

Det går också att jobba så som Tre ska bli noll gör- det är fantastiskt. Att genom utbildning bland annat för både barn och vuxna reducera mängden barn som utsätts för sexuella övergrepp. Som sagt, det finns inte ett sätt. Det finns flera.

Att sudda ut tabustämpeln är en av mina prioriteringar just nu.  Prata, prata, prata om det vi inte vill prata om. Att släppa taget om skammen.

Anledningen till att vi pratar om det mer i dag är för att, vi pratar om det.