Ett lättare 2019: Skam

Under 2018 har jag bantat ner Stress, Skam och Smärta. Min årskrönika kommer därför i tre delar. Här kommer del två, Skam.

Jag har fortsatt jobba med att släppa på all skammen jag bär på. Det är ett ständigt pågående arbete. Att föreläsa för er är en del av det arbete. 2017 handlade det om att förstå att det inte är mitt fel att pappa utsatte mig för sexuella övergrepp.

2018 har handlat om att ta tillbaka min kropp som han lade beslag om. Jag är som vilken annan människa som helst och har känt skam för massa olika saker, jag känner mindre och mindre skam. Jag har liksom ingen lust att bära på den själv och, när jag pratar med er om min skam, kan många av relatera och vips, försvinner greppet skammen har om oss, mer eller mindre.

Med Släpp skammen har jag fått föreläsa för många av er och ni har gett mig så otroligt mycket värme, tacksamhet, gemenskap, hopp och framtidsplaner. Vi har delat tårar, glädje och skratt tillsammans.

IOGT-NTO, Söderhamn, SelfHelp, Söderhamn, Ung i Gävleborg, Söderhamn, Studiefrämjandet, Gävle, Kvinno och tjejjouren, Ludvika, Kvinno- och tjejjouren, Avesta.  STORT tack till er som anlitat mig, jag kommer gärna tillbaka.

Ni ca 150 stycken som var på min föreläsning i Sundsvall i September eller Bollnäs i Oktober, tack för ert mod och engagemang. Tillsammans, mot ett bättre samhälle där vi inte tabubelägger det faktum att barn utsätts för sexuella övergrepp och där varje enskild individ jobbar för att barn och ungdomar ska slippa bli utsatta för det.

Jag kommer att ha ca åtta föreläsningar i vår, fram till och med juni och än så länge är sju av de tillfällena lediga. Är du företag, förening eller från en skola, i närheten av Söderhamn, kan jag eventuellt göra undantag, men det är inte säkert. Jag åker gärna uppåt i landet.

Denna feedback får avsluta detta inlägg.

Ett lättare 2019: Stress

Under 2018 har jag bantat ner Stress, Skam och Smärta. Min årskrönika kommer därför i tre delar.  Först ut är Stress.

Man gjorde ett KEDS-test på mig för ett år sen, poängen var 41 poäng (max är 54) och jag gjorde ett nytt inför detta inlägg och min poäng är 8. Det är inte en exakt vetenskap det testet, men ger en fingervisning.

I januari 2018 blev jag sjukskriven på heltid, utmattningsdepression heter det och var sedan sjukskriven först en månad på heltid, sen på halvtid tills att jag friskförklarade mig själv i början på maj. Jag har men efter detta och kan uppleva det som att jag är allergisk emot stress, reagerar i bland helt orimligt i stressade situationer, kan ha svårt med för många intryck och är känslig när det är för mycket olika ljud i gång samtidigt.

Jag är hädan efter väldigt lyhörd mot mig själv och tar varningssignalerna som kroppen sänder ut på allvar. Att behöva sova (ja sova, ligga i soffan och sova dag som natt) i en månad är inget liv (för mig) och jag vill aldrig dit igen. Jag vill aldrig må som jag gjorde under den tiden. Därför kan jag vara ”tråkig” för att jag tackar nej till olika umgängen/aktiviteter ibland, jag väljer mig själv då.

Att jag blev uppsagd som handläggare (på grund av arbetsbrist, de stängde ner fem-sex enheter här i Gävleborgs län) från Migrationsverket, var mitt värsta i min karriär och mitt bästa samtidigt. Jag skulle bli gammal på Migrationsverket, jag älskade det jobbet.

Dock, fick jag i samband med uppsägan en reell möjlighet att förverkliga en av mina drömmar – att studera och stärka min kompetens inom sociologi, psykologi, pedagogik med mer, så att jag kan fortsätta utbilda ungdomar och vuxna i att allt som har med sexuell utsatthet att göra. Jag blev i år, student, föreläsare och egenföretagare.

Och den dåliga stressen, ja, den är som sagt knappt där.

Livsglädje

Jag har försökt sluta röka minst 100 gånger (rökte första gången när jag var 11 år) men lyckades tillslut fimpa helt för 514 dagar sen.

Jag har försökt gått ner i vikt i princip hela mitt liv med hjälp av olika dieter och medicin och lyckas med det nu, tack vare att jag tog hjälp av sjukvården och gjorde en gastric bypass.

Jag har försökt få in träning på rutin, ca varannan månad men en ny ide, ett nytt mål, ett nytt träningsschema, med nya träningskläder – detta är fortfarande under bearbetning men jag känner ett lugn kring det, jag vet att jag kommer att hitta en nivå på det som passar mig.

Jag har börjat läsa Svenska 3 (som är det ämne jag behöver för att kunna söka högskola med reelkompetens) tre gånger. I dag fick jag vet att jag kommer att få betyget ”A” i det. Alla andra gånger jag börjat med svenska 3, har jag inte fullföljt genom att inte utföra vissa uppgifter. Jag har bara lagt av och stoppat huvudet i sanden. Inte denna gång, jag fullföljde och det med bravur.

Min svenskalärare (toppen kvinna!) sa till mig att jag är som en superhjältinna (eller supermänniska?) och frågade mig vad jag får att kraft ifrån. Jag funderade en sekund och kunde säga att kraften kommer från min livsglädje.

En av de första orsakerna till att jag sökte terapi denna omgång (för ca 3,5år sen) var för att jag aldrig lyckades fullfölja något gott för mig själv. Alla mål jag satt upp för mig själv, misslyckades jag med, det tog bara olika lång tid. Målen som fallerat under årens lopp har bland annat varit att sluta röka, att gå ner i vikt, att börja träna samt få betyg gott nog för högskolestudier.

Jag har alltid gått in med alla planer och mål med full kraft, med hundra procent motivation och ett redigt Jävlaranamma. Jag har dragit med mig mina nära och kära, bett om hjälp, stöd samt tagit deras tid och engagemang bara för att kort därefter lagt ner, vad än jag hade för mål.

Efter varje misslyckade, har min självkänsla sjunkit och tillslut hamnade den fullständigt i botten. Min psykolog har aldrig gett mig en lösning (det gör han aldrig) på det faktumet att jag inte lyckades med de mål jag satt upp för mig själv utan vi har haft samtal om allt annat vilket uppenbart har gett resultat.

I dag är jag oerhört stolt över mig själv.

Min ensamhet

Jag älskar min ensamhet och har stort behov av egentid, men ibland så skapar ensamheten ett eko av mina tankar och känslor och det är det, som gör att jag känner mig så väldigt ensam. Jag kan inte dela med mig av allt, jag behöver min integritet och att vara i mina känslor ensam, utan att för den delen vara ensam. Jag vill klara av att vara sårbar för dem i min närhet, på riktigt sårbar. Jag ser sådan styrka i dem som kan det och jag känner mig avundsjuk.

Jag går igenom en tung process tack vare min viktminskning och även om min kropp, alltså rygg, knän och fötter hurrar för vart enda kilo jag tappar, skapar viktminskningen en känsla av ”nakenhet” och osäkerhet. Vem är jag ens utan mitt fysiska skydd? Hur kan jag jobba på att faktiskt tycka om mig själv, på riktigt, utan filter och bra vinklar, jag menar på riktigt, genuint.

Jag har min psykolog, han är grym, utan honom hade denna process inte ens varit där den är. Tack och lov för honom.

…Tre timmar senare.
Sambon ser att jag sitter och skriver detta inlägg och att jag funderar och ser ut som att det är något, vilket det ju är. Jag säger ”jag vet inte” och får tårar i ögonen, jag vill inte dela, jag vill inte gråta, jag vill inte bli tyckt synd om, jag vill vara själv men han släpper mig inte. Så jag lägger ner locket på laptopen och vi pratar, jag blir ledsen, han försöker stötta och lyssna, förstå och vara ett bollplank. Det slutar med att jag tog tag i en tanke jag haft ett tag.

Det här med att dela med sig, att kommunicera, att se förbi ens rädslor är jobbigt ett tag, tills att det ger styrka. Jag behöver inte vara ensam. Tack älskling!

Ursäkta röran

Jag bygger om lite här. 

Grooming, del 3

Grooming, som slutade med en dom innehållande, sexuellt utnyttjande av minderårig, olaga hot och ofredande. Ett resultat av “lyckad grooming”.

Varg och hans vänner fick besöksförbud och fick inte vara i närheten av mig på jag vet inte hur många år efter att han fick fängelse. Tagit bort namn, på grund av att jag inte vill kunna bli “hittad” av Varg. Det sista han sa till mig var “En Varg glömmer inte” vilket han sa efter att han hittat mig på nätet igen, typ sex-sju år senare.

Vad jag inte berättade för polisen, är att lien han hotade mig med till att gå och duscha, även användes när han ville ha sex med mig, för att skrämma mig lite och testa min lydnad. Att han tryckte upp mig mot en vägg för att tvinga mig att gapa, medan han höll en kartong med salt ovanför mitt huvud, vilket han sa, var ännu ett test för att se hur lydig jag var. Jag berättade inte heller att jag ibland fick sova på golvet, för att han och hans hund skulle sova på madrassen och jag var inte värt deras närhet.

Jag trodde ju trots allt, att jag var kär i honom. Han hade ju också snälla sidor, jag ville aldrig anmäla honom för något eller göra honom illa. Precis som pappa.

Jag utelämnar en hel del mer som hände när jag var på rymmen där, men syftet med detta är att berätta delar ur mitt liv, för att belysa en problematik som era barn kan utsättas för, hamna i. Det är så jag gör. Det är så jag gör med mina föreläsningar. Delar med mig av mig till er för att vi tillsammans ska hindra förövare att göra illa barn- och ungdomar i vårt samhälle.

Rädda barnen’s nätsmart
”Nätet har blivit en självklar del av barns vardag – en plats där de leker, träffar vänner
och lär sig mängder av nya saker. Det har gett barn större tillgång till världen utanför.
Men samtidigt har det gett världen större tillgång till våra barn.
Där barn håller till rör sig också människor som söker kontakt i sexuellt syfte, som kränker och begår allvarliga övergrepp. Brotten blir allt vanligare. Och allt grövre.”

 

 

Grooming, del 2

Del 2 är en del av en skrivuppgift jag skrev för en skrivkurs jag gått. Så texten är i jagform och i nutid, vilket var en utmaning eftersom att jag behövde komma dit och minnas mitt fjortonåriga jag och mina tankar. Jag skriver alltså om kvällen som den lyckade groomingen slutade på nätet och ersattes av mycket annat, som kan läsas i del 3.

Jag har ju planerat kvällen i typ två månader och varit noga med att inte lämna ledtrådar. Det gick åt helvete sist jag försökte rymma. Jag lyfter på täcket och fortsätter att gå igenom min lilla rymningsväska.

Svart nagellack, tre par trosor, jag måste snatta fler trosor när jag kommer fram. Två par jeans, tre t-shirtar och två långärmade tröjor som jag måste ha på mig när jag är ute bland folk. Jag måste kunna kan dölja mina skärsår jag har på mina armar. Jag får inte dra till mig uppmärksamhet.

Det är valborg och jag har planerat allt perfekt. Alla mina vänner är uppe på berget och super som vi har gjort tillsammans de senaste tre åren. Mina kompisar kommer att vara så packade att de inte kommer att märka att jag är borta.

Ett paket tamponger och en bh, även om Varg skrivit att jag inte ska ha det med mig, för jag ska ju blöda som en riktigt kvinna och vara utan bh. Han vill komma åt mina bröst när han vill utan att han ska behöver anstränga sig för att komma åt dem. Två kartor p-piller och ett paket cigg, alltså jag kommer att dö utan cigg.

Jag kan inte fatta att det är i kväll det händer, min största dröm som ska gå i uppfyllelse. Att träffa, Varg och få gå med i hans satanistsekt. Jag tycker satanister ska ha långt hår och det har Varg. Han är bara så cool. Hans hund är supergullig. Han vill ju ha mig och jag ska bli hans. I kväll får ingenting gå fel, annars kanske han offrar mig till satan.

Varg har ju skrivit i ett mail att jag kan glömma att se min familj igen, att jag kommer att försvinna på riktigt om jag slarvar med ännu ett rymningsförsök. Jag har raderat alla mails, inga ledtrådar får lämnas, jag har varit jättenoga. Tänk om han inte är på riktigt. Tänk om han mailat bilder på någon annan. Tänk om han är farlig och tänk om han är ful, då vill ju inte jag ligga med honom.

Nu börjar det närma sig. Jag måste sticka i kväll, jag har inget annat val, jag bara måste sticka, jag orkar inte med det här livet. Jag ska ju bli fulländad satanist och lära mig att ritualer i en stad där ingen känner mig. Gud, jag hoppas brandstegen utanför mitt rum håller, det är långt ner till marken. Äh jag tar den risken, dör jag så dör jag.

Jag packar det sista av mitt liv, min vita dateparfym och ett block och penna. Jag snor med mig lite smycken från min moster som jag kan panta och få pengar för så att jag kan köpa mer cigg. Jag kastar ut ryggsäcken genom fönstret och klättrar ner. Jag ställer mig på det första fotsteget och ser in i mitt lilla rum jag haft på lån.

Hejdå lilla rum, hejdå lilla säng, hejdå alla, förlåt för allt.

Grooming, del 1

Grooming innebär att någon tar kontakt med barn under 15 år för att längre fram begå övergrepp. Vid grooming sker oftast den första kontakten på ett chattforum eller en sida för kontaktannonser. Källa: Polisen.se

 

Redan när modemet ringde upp fick jag fjärilar i magen. Snart skulle jag få chatta med ”han”. Jag såg till att övriga i min fosterfamilj inte hade ärenden på övervåningen, så att jag kunde prata med ”han” utan att bli störd eller ifrågasatt. Jag var 14 år och han var 22 år, tänk att han ville ha mig, jag var så stolt. När modemet ringt klart och internet fanns, skyndade jag mig snabbt till Ztv-chat och Tv1000-chat.

Han, var äldre och mycket coolare än någon annan jag kände var nästan alltid “online” och jag hade fått order om att vara online vissa tider. När jag såg hans nick så kände mig speciell, just för att han ville ha mig. Av alla han kunde få så var jag hans speciella. Varg. Jag var så kär i honom och han i mig, trodde jag. Han bodde i Alingsås och var sektledare i en sekt som höll till i Borås.

Jag ville träffa honom, han ville ju ha mig och ha sex med mig, han hade bedyrat detta. Jag var hans kvinna. Så sa han. Hans ägodel. Min Varg. Vi chattade i några månader och han visste allt om mitt liv, om att pappa utsatt mig för sexuella övergrepp, att jag är duktig på att snatta saker från affären och jag hade berättat om saker jag inte ville att någon annan skulle få veta.

Vilket han påminde om, om jag inte gjorde som han sa. Han blev mitt allt och han gav mig en öppning till att få ett annat liv än det skitliv jag hade. Jag orkade inte med alla som skulle försöka ”rädda mig”- de visste ingenting om mig. Jag skulle få det bättre med Varg och jag skulle bli en riktigt satanist som är med i en sekt och allt.

Jag tror jag är lite kär i dig, är en film om grooming. Filmen handlar om Nadja, en helt vanlig tonårstjej. I filmen träffar hon en kille på nätet, först flörtar de och skickar oskyldiga meddelanden till varandra, men William vill snart mer. Jag tror jag är lite kär i dig skildrar hur lätt det är att manipuleras och hur snabbt en situation som från början verkar oskyldig kan övergå till ett sexuellt övergrepp. Källa: Stiftelsen aktiv skola 

Se den viktiga filmen:

 

Sex

Jag behöver din kärlek,
Men jag vill inte ha din ömhet.
Jag vill ligga med dig,
Men du får gå hem när du kommit i mig.
Jag vill att du ska ha det skönt,
Men kan inte slappna av för att själv njuta.
Jag vill att du ser mig och känner mig,
Men jag vill inte ha med dig att göra.
Jag sätter på charmen och får dig redo för mig,
Men klarar inte att du börja känna för mig.
Jag ger och ger med bravur,
Men jag vill innerst inne inte.
Jag fejkar min njutning,
För att du ska bli klar,
Och kliva av,
Och gå vidare.

Några ord om vad sex och samlevnad varit för mig i många år. I mina föreläsningar pratar jag om sex och hur mitt självskadebeteende tog form i sex och att jag skar mig. Det är utlämnande, det är intimt, det är personligt och det ligger helt sjukt mycket skam i det.

Ska jag kunna släppa skammen, måste skammen yttras. Det för då först jag kan börja släppa den. Jag är i min process och det betyder att ni som följer mig och ni som går på mina föreläsningar är en del av min process.

Det är läskigt att öppna mig angående mitt tidigare sexliv, det är läskigt på så många olika sätt. Ett av dem är att sex verkligen är ett tabubelagt ämne, framförallt för oss kvinnor. Det är ett ämne, där vi tror vi vet att alla har det, men vi pratar inte om det och gör vi det är det med speciellt utvalda.

Jag respekterar det, till fullo och jag förväntar mig inte att alla ska börja prata om sitt sexliv, vind för våg, det vill jag inte heller. Vad jag vill dock är att lyfta på lock där vi har skam begravt. Jag gör det i alla fall. Jag måste, för att kunna fortsätta leva.

Arg

Om din pappa skulle knacka på hemma hos dig, hur skulle det vara?
Frågade min psykolog i går. Jag blev ställd av frågan och den startade upp en hel del känslor. Först kände jag mig ledsen och att jag skulle vilja berätta hur ledsen han gjort mig och hur enormt besviken jag är på honom.

När jag väl berättat det, kom jag på att pappa kommer att säga som han alltid gjort, att han ju inte gjort något, utan att det är min mamma som hittat på allt och tutat i mig en massa lögner. Då ersattes mina tårar med ilska.

Jag är arg för att han aldrig erkänt det han har gjort. Han har suttit i fängelset för en del av det han gjort mot mig, han har ”fått sitt straff (8 månader)”. Jag är arg för att han lever sitt liv, med sin familj, mina yngre syskon, och sina grannar, deras barn och barnbarn, dömd sexualbrottsling, en (som åtminstone var) pedofil och verkar ha det så bra så.

Jag är arg för att han skadat så mycket i mig, arg för att jag är den som dras med olika bekymmer, som till exempel min övervikt. Mitt fett är min trygghet, det hjälper att behålla muren. Jag känner mig aldrig naken, fastän att jag är naken, det har varit det käraste jag har. Utan mitt fett, kommer människor närmare och jag känner mig skyddslös. Skyddet jag började bygga som litet barn när pappa skändade min kropp.

Det är 22 år sen vi sågs sist, pappa och jag och jag har byggt upp så pass mycket inom mig att skulle våga säga att jag är ledsen och arg på honom. Jag har funderat många gånger på att skriva ett brev, men det slutar alltid med att jag förminskar mig själv. Nu kanske det skulle bli annat.

Vem vet, du kanske läser min blogg pappa? Du var fräck nog att skicka en vänförfrågan på facebook för några år sen, så, du kanske har koll på mig i det tysta? I så fall, vet du redan hur mycket du har gjort mig illa.

I dag pendlar jag mellan ilska och sorg, terapin och min psykolog tar mig aldrig vart jag vill vara, men istället vart jag behöver vara (jag har världens bästa psykolog!). Jag behöver inte min fettmur längre, jag kan säga, nej och stopp min kropp själv nu. Att verkligen vara naken, fysiskt såväl som fysiskt får och vill jag öva upp.

I slutet på terapisessionen i går övergick min ilska till kämpaglöd och styrka och den gör att jag kan åka runt och föreläsa och göra det jag kan för att förhindra att fler barn utsätts för sexuella övergrepp. I morgon ska jag till Avesta och föreläsa för blivande kvinnojourstjejer, hjältinnor i min värld.

Tack för er, ha en fin helg!