Under 2018 har jag bantat ner Stress, Skam och Smärta. Min årskrönika kommer därför i tre delar. Först ut är Stress.
Man gjorde ett KEDS-test på mig för ett år sen, poängen var 41 poäng (max är 54) och jag gjorde ett nytt inför detta inlägg och min poäng är 8. Det är inte en exakt vetenskap det testet, men ger en fingervisning.
I januari 2018 blev jag sjukskriven på heltid, utmattningsdepression heter det och var sedan sjukskriven först en månad på heltid, sen på halvtid tills att jag friskförklarade mig själv i början på maj. Jag har men efter detta och kan uppleva det som att jag är allergisk emot stress, reagerar i bland helt orimligt i stressade situationer, kan ha svårt med för många intryck och är känslig när det är för mycket olika ljud i gång samtidigt.
Jag är hädan efter väldigt lyhörd mot mig själv och tar varningssignalerna som kroppen sänder ut på allvar. Att behöva sova (ja sova, ligga i soffan och sova dag som natt) i en månad är inget liv (för mig) och jag vill aldrig dit igen. Jag vill aldrig må som jag gjorde under den tiden. Därför kan jag vara ”tråkig” för att jag tackar nej till olika umgängen/aktiviteter ibland, jag väljer mig själv då.
Att jag blev uppsagd som handläggare (på grund av arbetsbrist, de stängde ner fem-sex enheter här i Gävleborgs län) från Migrationsverket, var mitt värsta i min karriär och mitt bästa samtidigt. Jag skulle bli gammal på Migrationsverket, jag älskade det jobbet.
Dock, fick jag i samband med uppsägan en reell möjlighet att förverkliga en av mina drömmar – att studera och stärka min kompetens inom sociologi, psykologi, pedagogik med mer, så att jag kan fortsätta utbilda ungdomar och vuxna i att allt som har med sexuell utsatthet att göra. Jag blev i år, student, föreläsare och egenföretagare.
Och den dåliga stressen, ja, den är som sagt knappt där.
breviparopus.wordpress.com 