Jag frågar mamman

Jag och mamma har aldrig riktigt pratat med varandra om allt som har hänt. Det är av olika orsaker naturligtvis men i vintras (-17) släppte det för oss. Vi är övertygande om att vår gemensamma utveckling kan gynna andra så därför väljer vi att öppna upp lite av oss till er. Tack mamma, för att du är med mig och släpper skammen. Tillsammans gör vi skillnad.

Mamma,
Mins du dina första tankar den där kvällen när allt kom fram? Kan du berätta om den kvällen? Vad hade du för känslor? Hur gick du vidare med informationen? Ringde du direkt till polisen? Tvekade du någonsin på att saker har hänt?

Mammans svar,
Min första tanke var ”nej nej nej” sen fick jag panik men ganska snart efter så tänkte och kände jag ”okej, nu är det bara att ta tag i detta”. Jag fick börja med att ringa pappan och säga att syster Emma ej kommer hem i kväll (söndag) då hon skulle åka hem till sin far efter varit hos mig och Anneli, som vanligt varannan helg.

Pappan frågade naturligtvis varför, jag svarade bestämt ”det tar vi i morgon”. Jag visste då att han aldrig skulle få göra mina flickor illa igen. Jag mådde väldigt illa och jag tänkte på hur fan kunde det här hänt utan att jag visste eller misstänkte något.

Jag ringde polisen då på söndagen och gjorde en första anmälan. De kom upp två poliser till oss, en kvinnlig och en manlig och de pratade med barnen var för sig. De sa, ni kan komma ner till station i morgon måndag och göra klart men se de ville ej Anneli. Hon ville berätta allt direkt, nu när det kommit fram. Vi åkte då till polisstationen där barnen fick lämna sina redogörelser.

Väl hemma igen var vi alla tre utmattade och det var dags för mina flickor att sova. Tror de låg i samma säng den natten, det var mycket känslor i omlopp. Själv satt jag under fläkten och rökte hela natten i chock.

Jag har aldrig tvekat på att det de hade berättar var sant.

Vid ett tidigare blogginlägg fick mamman av er besökare bland annat frågan:

1) Jag undrar hur din mamma fick reda på vad du utsatts för?
– Lilla syster Emma ville inte åka hem till pappa för han kysste henne godnatt med tungan sa hon. Jag sa, men nej Emma det tror jag inte, men hon sa, ”joho det gör han visst, och så får jag se pappafilmer” och jag frågade Emma; vad är pappafilmer? och hon berättade att det är ju när vuxna kramas utan kläder. Där och då vart allt svart och helvetet började.

Hint! Det är snart dags för omgång två av “Fråga mamman”

Ha en fin kväll.