Återfunna tidningsurklipp

Jag sitter och läser en gammal tidningsartikel som jag hittade i går. Det mesta handlar om när jag som 14-åring rymde hemifrån. Det är 23 år sedan nu men det gör ont i mig att läsa. Det gör ont i mig nu när jag förstår hur många jag gjort illa men också hur mycket kärlek som fanns som jag då inte kunde ta till mig.

Jag läser mellan raderna och ser hur illa ställt det var med mig. Den delen av mig har jag inte pratat så mycket om i terapin ännu. Min psykolog menar att min rymning var det starkaste jag kunde göra då, det var mitt sätt att kämpa för mitt liv, för att överleva.

Saxat från en av artiklarna,
“…det är uppenbart att hon svävar i stor fara. Hon är sedan tidigare i ett dåligt psykiskt skick och familjen befarar starkt att hon utsätts för sexuella övergrepp.

– Man måste fråga sig varför killar i 20-25årsåldern åker 160 mil för att hämta flickor i 14-årsåldern”

Det är som att orden sexuella övergrepp har förföljt mig. Det är som ovan citat säger, vad ville de vuxna killarna med en “lillstinta” som jag? Hur många yngre tjejer lever idag som jag gjorde? Det är väl klart att jag ville ha sex och till och med krävde sex, jag visste ju ingenting annat. Det hade min pappa lärt mig.

Vi vuxna i dag måste hjälpa dessa ungdomar bättre. Jag tror inte jag är på något sätt unik i mitt agerande vad gäller sex. Totalt gränslös, men i dag kan jag säga att det är inte mig det var fel på, jag levde så som jag blev uppfostrad. 

Tänk på det när ni gnäller på ungdomar som agerar utåt: varför de gör det.

Tack min fosterfamilj (morbror och moster), min mormor och morfar, min mamma, min syster och mina vänner som ville älska mig. <3