Botten är nådd
Men utan ljus fumlar jag
Jag känner mig fram
Och saker sticker och skaver
River mig på något
Och börjar att blöda.
Behöver ta mig upp
Upp från botten
Upp från det som
Skadat mig.
Jag behöver plåstras om.
Jag behöver syre
Så jag kan dra nya
Färska andetag
Jag behöver få ljus
Så jag inte gör mig för illa
Jag vill inte förblöda.
När jag drar mitt första
Andetag på ytan
Finner jag lugnet
Harmoni.
Det är okej att ha ont
Att ligga och guppa på ytan
Och kisa mot solen
Att fånga strålarna på min tunga
Det är okej att njuta
Att vara lycklig.
Av smärta blir jag hel.
Därför behöver jag fumla
Blöda
Gråta.
Nästan gång jag når botten
Vet jag vad som river
Jag kan närma mig det
Försiktigt.
breviparopus.wordpress.com 