Vem är jag?

Vem är jag när jag inte är den jag alltid varit?

Jag befinner mig i en livsförändring och den är inte så enkel som jag uttrycker den. Jag ska gå från att arbeta till att studera. Jag ska gå ifrån karriär och stabilitet, till nystart och osäkerhet. Jag ska lämna det som varit jag, det jag har haft 100% kontroll på. Jag har varit mitt arbete. Jag har haft mitt sociala nätverk via jobbet, jag har varit trygg och grymt duktig på att jobba.

Jag har pratat om och omkring jobbet med de utanför jobbet (inte sånt som är sekretessbelagt!). Jag har pratat privatliv med kollegor. Jag har levt och andas mitt yrke- oavsett vad jag har gjort. Att arbeta har varit en trygghet, något jag kan; en räddning från, något.

Nu ska jag gå till något jag ansett mig vara dålig på, något jag lyckats komma undan i stora delar av mitt liv, något otryggt, läskigt och till något jag inte alls har någon kontroll på. Jag är livrädd, på riktigt. Jag är rädd för att misslyckas, rädd för att möta svårigheter, rädd för att nå botten och tillslut varken ha karriär eller utveckling.

Det blir en hel del existentiella frågor nu för tiden. Jag har aldrig varit så osäker på mig själv som jag är i dag.

Ni skriver till mig att jag är modig och jag vill känna och se detta mod så som ni gör. Jag åker till en skrivkurs med inbillningen att jag inte kan skriva litteratur, men så visar det sig att jag visst kan det. Jag bryr mig om vad andra människor tycker om mig, eller, jag vill att ni ska tycka jag är en hyvens tjej. Den här osäkerheten är ny för mig och läskig, som tusan.

Jag behöver gå igenom detta, som allt annat. Jag kan inte ta genvägar eller bygga sandslott.

Jag ser en styrka, i min svaghet.

Ska tillägga att jag är lycklig min rädda också. Jag längtar efter denna förändring och får fjärilar i magen av den trots osäkerheten.