Att skriva är

Jar jag varit på skrivkurs i helgen. Jag har fått grunderna till mitt kommande författarskap, väl spenderade pengar för mig. (Hej Alla fina kurskamrater!) Jag har fått lära mig något som heter flödesskrivning och det handlar om att skriva det som kommer utan paus och utan att tänka. Till vår hjälp fick vi en start och dagens flödesskrivning vill jag dela med er. Starten var “Att skriva är”.

Att skriva är mitt satt att andas, ett sätt att tömma min mentala sopkorg, att rensa hjärnan och att våga se. När jag skriver växer jag som människa, jag bearbetar min eländiga sorg och alla de år som har passerat finns kvar, i orden. Ordens makt har alltid påverkat mig, sen den första dag jag kunde säga mitt första ord.  När orden fattas mig, fattas jag.
Mina tankar blir stumma, mina känslor halva och mitt liv mörkt. Som en dimma som lägger sig över min själ, jag kan inte se fastän att jag försöker. Jag blir som fängslad och straffad för något som jag kan rå för. Jag vill säga förlåt, förlåt för att jag aldrig uppskattade orden, för att jag tog dem för givet. När dimman lättar kan jag som smått se igen. Jag tar djupa andetag och vågar. Jag vågar skriva igen för att jag vill leva.

Jag är enormt inspirerad av helgen och alla mina kurskamrater, vilket stort mod där fanns och en hunger i alla. Vetgiriga som få. Underbart. Tack! Jag är inbokad på fortsättningskursen i november och en skrivkurs på en folkhögskola är inte alls en dum idé.

“Din bok kommer att bli en bestseller” fick jag höra efter att jag läst min sida innehållande några timmar ur mitt liv. Jag som varit rädd för att jag skriver stolpigt, kallt, kalt, tråkigt och inte alls i nivå med någon som skulle kunna bli inte bara en utan flera böcker. Kursen vände upp och ner på min föreställning och ingen annan än jag är lyckligare.

Att skriva är att leva.