Det här med att hålla en föreläsning på det sättet jag gör är otroligt uttömmande på energi. Jag ger väldigt mycket av mig själv och mina känslor utan att för den delen gå över min integritet och göra våld på min själ. Jag vill ge, jag vill beröra och fortsätta ha samma närhet till mina åhörare oavsett om de är fem, 50 eller 100 stycken som lyssnar. Det lovar jag mig (och er) här och nu, att alltid eftersträva att ge er den närvaro jag tydligen har som föreläsare.
Jag pratar om ett känsligt ämne för mig, för att jag levt det- mitt liv- och hur de sexuella övergreppen har ställt till det för mig. Det är även känsligt för er, det kan ta emot att höra och lyssna, jag pratar om tabubelagda ämnen så som incest, pedofili, sex och övervikt så jag har väldigt svårt att se hur jag skulle minska på min mentala närvaro. Men, om jag gör det, Säg till! Hos mig får man alltid ge feedback oavsett om den kommer med något gott eller något jag behöver förbättra och eller göra annorlunda.
Hur som helst.
Att vara så närvarande, öppen och ”naken” som jag är som föreläsare tar som sagt mycket av mig och jag behöver tid för reflektion, tid för att återhämta mig och tid för att landa i själva föreläsningen och publiken i sin helhet. Det är aldrig bara jag som är närvarande, det är också mina åhörare, som känner: det påverkar även mig.
Jag har inte riktig lärt mig att ta hand om mig själv efter en föreläsning ännu, jag håller på. Till dess att jag hittat mitt sätt får ni gärna berätta vad just nu gör för att återhämta er från något energitömmande.
Tack för er tid.
breviparopus.wordpress.com 