När jag var barn dansade jag “sexy dance” framför min pappa. När jag dansade så smekte jag på min stjärt och på mina icke befintliga bröst. När pappa ville smeka min kropp samtidigt som han smekte sig själv så var det som en form av belöning för den fina dansen. Pappa skrattade och log när jag dansade och så även jag.
Detta är första gången jag berättar om den sexiga dansen. Jag var rädd för att berätta för polisen under förhören och för alla andra vuxna för att då skulle det ju säga att det var jag som lockade pappa att göra allt han gjorde med mig. De skulle säga att dansen var som att bjuda in honom till att göra allt jag gjorde.
Denna “dans” har haft min skam i ett järngrepp. Denna dans har varit det jobbigaste och tyngsta jag burit inom mig. Den såg till att jag var tyst med min skam i 25 år.
Det tog två år för mig och min psykolog att bygga så pass mycket tillit att jag kunde ta orden “jag känner skam” till min mun och sedan yttra dem och känna skammen. Den dagen kunde jag knappt köra bil hem från terapin, jag fick stanna efter vägen för att kräkas av ångest och för att gråta. Den dagen fick jag lära mig att oavsett vad jag som barn gjorde så skulle min pappa veta vart gränserna gick.
Orsaken till att jag känner så mycket skam har jag ännu inte berättat för min psykolog. Jag har låtit ett halvår passerat sedan jag berättade om min skam för min psykolog och sen dess har jag släppt min skam, pö om pö. Det här är ytterligare ett steg i att släppa skammen. Varför jag dansade som jag gjorde är ett annat inlägg.
Tack för din tid.