I dag var det återigen dags att träffa Ulf, min psykolog sedan ca 1,5år tillbaka och inför varje träff preppar jag mig med olika samtalsämnen som jag vill reda och stöka runt i men varje gång synar han mig genom att ta fasta på något jag sa i förbifarten. Jag vet att jag preppar mig i förväg för att behålla kontroll och logik väl i samtalet för att minimera risken för känslor som jag inte än kan hantera.
Jag träffar Ulf för att han är den enda (av alla psykologer och kuratorer jag pratat med genom åren) som når mig, förstår sig på mig och ser igenom mina försök till att manipulera. Förstår ni ironin i att han heter samma som min pappa? Så varje gång jag tänker eller skriver Ulf, tänker jag på min pappa.
Nåja, nog om det (för det går säkert att analysera i sig) och till vad rubriken säger. Mitt i vårt samtal i dag bad jag indirekt om råd om hur jag på bäst sätt kapar länken som finns mellan mig och pappa i dag. Länken är mina två fastrar och min farbror som alla tre tog avstånd från mig när det kom fram att pappa utnyttjat mig sexuellt, att deras bror är pedofil.
Länken är på Facebook, där jag är vän med dem alla tre inklusive några av mina kusiner. Min farbror är mer aktiv i sitt interagerade genom att gilla bilder och att ge fina kommentarer och varje gång han gör det gör det ont i mig för min farbror var min favorit och jag älskade honom.
Han är också den enda av de tre som bett om förlåtelse och sagt att han var dum som inte förstod bättre vilket jag såklart är väldigt tacksam för, samtidigt är han också den enda av dem som via Facebook har lagt upp bild på min pappa nyligen (med bildkommentar att han var ett trevligt besök) utan att ha en tanke på vad pappa i mitt liv kan göra med mitt känsloliv. Jag kanske är överkänslig också? Jag vet faktiskt inte, det här med känslor är rätt nytt för mig…
Mina farssyskon har alla sina orsaker till varför de agerade som de gjorde. En av mina fastrar gjorde i samband med min anmälan en egen anmälan mot pappa då hon sa att han även varit på henne sexuellt. Något som hon strax därefter drog tillbaka av en anledning som jag fortfarande inte vet. Det jag tänker på: hur i hela världen vågar de ha en dömd pedofil (som inte erkänt synderna) i närheten av mina kusinbarn- vad är de för slags föräldrar?
Om ni hittar hit, om ni läser detta så tänker jag inte be om ursäkt för vad jag skriver ovan. Jag har bett om ursäkt åt era vägnar nog i mitt liv, det slutar här! Barnen ska ALLTID sättas i första rummet, man ska INTE tillåta en vuxen karl som fingerpullar sin egna lilla dotter (egen erfarenhet) i närheten av barn. En självklarhet tänker ni, men nej tre i varje klass utsätts för sexuellt utnyttjade.
Ursh vad upprörd jag blev nu. Jag kom till och med av mig lite i att förklara länken mellan mig och pappa som jag (enligt mig) oförklarligt har kvar på Facebook så jag utsätter mig själv för åsynen av pappa.
Ulf tycker inte att det konstigt, de är den enda länk jag har till pappa och den är jag inte redo att släppa än- tydligen. Mattias, min kära sambo, sa samma sak, när jag tog upp det med honom nyss. Jag ville att Mattias skulle vara på ”min sida” med att jag inte alls behöver en länk- enligt mig. Mattias sa bara ”du är ju inte klar” två gånger och jag sitter nu och känner mig arg och uppgiven. Jag är inte klar men vill vara klar, vill leva mitt liv istället för att bara överleva det.
J*vla pappa.
breviparopus.wordpress.com 