Farsdag, jävla skit dag. Jag hatar den här dagen för att när jag var liten tog pappa chansen att tafsa och klämma lite extra offentligt utan att någon ifrågasatte det, det var ju så gulligt och oskyldigt och ”han visade faktiskt bara kärlek”. Efter att han blev anmäld när jag var 11år, blev farsdag en påminnelse om hur många bra fäder det finns och avundsjukan var ett faktum.
När jag slutade att vara avundsjuk blev farsdag bara en dag, som viken dag som helst men i år slog känslorna till igen. Ont i magen, avundsjuka, förakt, hat, sorg, saknad och nu ledsenhet. Jag önskar att jag har kraften att unna er fäder den här dagen och det kommer jag säkert att göra så småningom men till dess att jag gör det kan den här dagen dra åt helvete!
breviparopus.wordpress.com 