Från blöjålder till 10 års ålder utsatte min far mig för sexuella övergrepp. Det gick aldrig så långt som till fullbordat samlag, men i stället utsattes jag för mycket penetrering, smekningar på stjärt, bröst och mage. Jag tvingades att se på när han onanerade och jag tvingades att se på porr, tillsammans med honom.
Ett av mina minnen är när han la mig i en 69:a på hans bröst så att han kunde smeka mig i och utanför slidan- I bland fick jag värja för hans stånd eftersom att jag fick en tidning att läsa som låg mellan hans ben – ibland kunde jag inte värja, ibland när jag skulle vända blad i tidningen kom jag åt hans penis varpå han stönande. Jag sa förlåt, visste inte vad stönet eller ståndet betydde, jag var bara fem år så jag trodde att jag gjorde illa honom.
Fortsättning på detta minne kommer vid annat tillfälle, jag klarar inte av att skriva mer om det.
Nu kommer jag inte att ha terapi förens den 17augusti. Vi har haft åtta träffar och jag har kvar två av de tio som primärvärden står för. Den andra september ska jag på utvärdering om jag kan få betalt fler träffar vilket jag behöver, annars måste jag betala min terapi ur egen ficka.
Även om jag behöver gå klart terapin en gång för alla så tar det såklart emot att behöva betala så mycket pengar som det kommer att handla om i slutändan. Så jag hoppas att utredningen av egen vårdbegäran säger ja till fler timmar.
Det märks på mina känslor och tankar att terapin gör saker med mig, jag har svårt att sova, mina minnen kommer fram startare och mer detaljrika. Saker som jag glömt bort, som jag inte tänkt på i flera år kommer tillbaka och orsakar ångest, hjärtklappning, huvudvärk, starkare tinnitus, illamående, kräkningar och så vidare. Jag klarar det: dessa känslor är inte nya för mig, bara galet otrevliga och dryga.
breviparopus.wordpress.com 