Att klara sig, vad gjorde jag för att överleva?
Vi går vidare med överlevnadsteknikerna.
Att avskärma sig
Överlevare har en tendens till att distansera sig själv. Dom tar upp en sak i det som jag i bland gör och det är att i en diskussion avskärma mig helt och inte höra vad människor säger till mig. Jag zoomar ut och ser bara den pryl jag fokuserat blicken på. Varför jag i bland gör så vet jag inte, men enligt boken är det ett överlevnadsmoment under tiden jag faktiskt blev utnyttjad. När han tog på mig blundade jag och låtsades sova, låg jag på sidan stirrade jag in i väggen och fokuserade på en punkt i tapeten, jag var en mästare på att se i mörker. Jag har inte så mycket kvar av det beteendet tack och lov.
Överdrivet uppmärksam
Jag brukar säga att jag är en fantastisk människokännare, jag känner in och av människor på under minuten, på det sätt dom talar, kroppspråk och blickar. Jag har väldigt sällan fel om människor och detta är något jag är tacksam för. I ett rum, fullt av människor ser jag de små saker människor gör, jag är en överdrivet uppmärksam människa. Även detta är en sorts överlevnadsteknik. Att känna in varenda nyans i min omgivning kan ha skyddad mig som barn. Jag är enkel att prata med, jag ser, jag förstår och jag är otroligt empatisk tack vare denna överlevnadsteknik. Dock kan det vara väldigt tröttsamt att vara så uppmärksam och därför är min ensamhet otroligt viktig för mig. Jag behöver stunder då jag kan “bara vara” – koppla ur och vara nästan oupmärksam. Tack vare detta lilla avsnitt i boken förstår jag varför jag kan vara så klumpig och ofokuserad hemma.
Humor
En känsla för rå humor, sarksam och cynism kan hjälpa en igenom svåra tider. Så länge man lockar folk till skratt kan man behålla en skyddande distans och så länge man skrattar behöver man inte gråta . Nog har jag en rå humor och använder mig av sarksam väldigt ofta och har alltid gjort. Jag har självdistans och har därför inga problem att skämta om mig själv. Jag gillar min humor.