Today I loved

Att klara sig – Vad gjorde jag för att överleva?

Bristande integrering.
En av glömskans sidoeffekter är en upplevelse av att delas upp i flera personer. Vi har mig, den lilla flickan med en lycklig barndom samtidigt med barnet som lider av mardrömmar och ser figurer som gömmer sig i mörka vrår. Många överlevare fortsätter med detta mönster i vuxenlivet. Jag förstår denna del som en dikt jag skrev när jag var sjukskriven för depression. Den dikten hittade jag inte tag på så jag postar den efter nyår då jag har den i Sundsvall.

Den handlar dock om att hela världen runt omkring mig är som en maskerad. Dikten jag skrev osar ångest, för vist den handlar inte om mig direkt men när jag har läst den i efterhand handlar den egentligen om mig och min ångest över min mask som jag bär på som om det vore det dyrbaraste jag har i hela världen.

Normala människor träder i olika roller, typiskt är på en på jobbet, en hemma och en bland vänner. Min mask, den har jag burit i ur och skur och aldrig tagit av mig av rädsla vad som komma skall. Vad människor ska se. Den har varit mitt främsta vapen emot att bli sårad.

I dag bär jag inte masken på samma sätt, men min mask, den har varit min följeslagare genom hela livet. Ända från det att pappa taffsade på mig, till att jag var på morgon skulle visa upp världen en rar, snäll, söt, rar och duktig flicka. Det har fortsatt. Det börja sakta med säkert avta, men än så länge håller jag hårt i min mask bland människor som jag inte litar på, fast inte lika länge. Jag har skrivit så mycket dikter när jag var yngre om min mask men jag delar med mig av en nu.

To day I loved
Daterat: 2002-09-19 11:24:00

Today I smiled, like I always do,
Like I’m supposed to do.
Today I loved, Like I always do,
Like I’m supposed to do.
Today I care, like I always do
Like I’m supposed to do

Yesterday I made up my mind,
As I always do for my own sake
Yesterday I was crying, as I always do
Bescause I can’t do more
Yesterday I was sad, as I always am

Today I missed him, like I often do
But I’m not suppose to do
Today I hated him, like I’m suppose to do
But feel sorry for him for doing so.
Today I wear my mask, as I always do
Becuase I need to survive.

Yesterday was just the same as today

I kväll är  en sådan kväll som tårarna bara rinner, helt utan anledning förutom att jag är lycklig, men känner mig ledsen pågrund av det, lite som att jag inte förtjänar det. Puh!