Överlevnadstekniker

Vi är fortfarande på Del 1, men går vidare till kapitel Att klara sig – Vad gjorde jag för att överleva?

“Hela mitt liv har gått ut på att bara fungera” – 35årig överlevare

Så känner jag med, jag hade inte tänk så innan jag började att jobba med denna boken. Jag har alltid tänkt att jag är knäpp, jobbig och omöjlig av andra orsaker. Jag har aldrig velat ”skylla” i från mig på att jag blivit utnjyttjad sexuellt av min far. Jag har tänkt att det är väl ”ingenting” – eller jag har försökt intalat mig själv att så är fallet. Så kommer vi till en del av boken som jag har valt att kalla  ”Överlevnadstekniker”

 
Bagatelisering: Att bagatilisera innebör att man låtsas att det som hände inte var så farligt. Nämen?? Är det inte det jag skrev om ovan? Det är precis det jag har gjort, i hela mitt liv.
Rationalisering: Barn förklarar övergreppen genom att hitta på sätt att rationalisera ”Han kan ju inte rå för det, han var ju full” Det hittar på ursäkter för förövaren. Japp, det har jag också gjort. Jag har hittat på ursäkter så som att han var full i bland när han taffsade på mig och när jag blev äldre lät det att det inte var helt och hållet hans fel, han blev ”nog” också utnyttjad som liten.
Förnekande: Åjo, nog levde jag i förnekelse under hela tiden. Jag ignorerade vad han gjorde för att överleva och för att leva någorlunda nornalt så att ingen skulle ”komma på oss” När jag blev äldre sa jag till alla att jag ”gått igenom allt, jag är färdig med bearbetning, jag har kommit över det” – precis detta står även i boken.
Glömska: – Jag har aldrig glömt, trodde jag. Ju längre stund jag sitter och tänker och minns, ju mer kommer jag ihåg. Jag undrar egentligen hur mycket mer jag ska behöva komma ihåg? Jag kanske minns allt nu? Näe, jag tror inte det. Han höll på med mig från att jag var liten bäbis ända fram till att jag blev 8-9-10år. Och jag minns tre ”typer” av övergrepp, nog för att dom var återkommande, men nog finns där mer i mina minnen som jag glömt av.

Fortsättning följer